Josse dansar och ler

Sara och jag kan nog båda skriva under på att vi inte var de vassaste knivarna i lådan i helgen då vi skulle på PDOL.

Vi som båda är planeringsmänniskor hade lagt upp en plan för vad vi skulle göra när under kvällen så som att äta, duscha, köpa biljetter osv.

Men!

Det började bra i alla fall. Vi kom in till stan efter jobbet och ställde oss i kö för att köpa biljetter in till området. Vi fick visserligen köa i en halvtimme, vilket vi förbannade oss själva för att vi inte tänkt till lite och köpt förköpsbiljetter. Vi fick våra biljetter och gick glada in på området och hade ögonen inställda på mat. Det blev grekiskt som inte höll så jättehög kvalitet men det fick duga. Efter det var då tanken att vi skulle gå hem till mig och fixa oss lite fina. Det är då vi upptäcker de stora vita skyltarna vid varje utgång/ingång som meddelar oss att utgång=hemgång. J*vla skit! Där går vi oduschade i jeansshorts och flip-flops med stora väskor på armen och inser att vi inte kan lämna området för då får vi inte komma in igen. Hur gör vi nu???

Vi provade att gå fram till en vakt och förklara att vi bara ville hem till mig och byta kläder (ca 50 m från utgången) och att vi snart skulle vara tillbaka. Han bara hånskrattade åt oss och sa: "Då kommer ni tillbaka hit fulla och då släpper vi inte in er." GRRR!!!! Vi vill ju bara ha rena kläder.

Sara kom i alla fall på att hon hade sina kläder med sig och frågade två betydligt trevligare vakter om hon fick ställa sig och byta om vid dem. "Javisst, här händer ändå ingenting", svarade de och sagt och gjort så bytte Sara om vid några buskar. Hur ska jag då göra??

Jag tänkte att jag nog får betala in mig igen för så här kan jag ju inte gå klädd hela kvällen eller så....

Vi fick syn på två vakter som såg snälla ut så jag gick fram och denna konversation utspelades:

J: Ja ni får väl klippa mitt band men jag måste verkligen hem och hämta min medicin.

V: Var bor du nånstans då?

J: Därborta på Uddamansgatan. (Pekar mot mitt hus)

V: Hur länge tror du att du blir borta?

J: En kvart kanske?

V: Ja men kom tillbaka till den här ingången sen då så släpper vi in dig.

J: Tack så jättemycket!

Jag tar min och Saras stora väska, tar av mig flip-flopsen och springer allt vad jag kan hem. Väl hemma byter jag till klänning, tar på mig lite deo, byter väska och flyttar över medicinerna( som jag hela tiden har haft med mig), slänger ner mascara och spegel i väskan, sätter upp håret, tar på mig ett par andra skor och sen springer jag tillbaka igen. Vakterna släpper in mig utan problem och jag och Sara andas ut. Nu kan kvällen börja på riktigt!

Vi strosade runt lite bland stånden och Sara köpte en sjal (surprise!) och jag ett halsband. Var en sväng i bluestältet där några danstjejer stod och sålde öl. Trevligt! Sen var det dags för att se Veronica Maggio. Jag såg noll av henne för alla fulla, puckade människor skulle bara hålla på och trängas och knuffas och framför mig hade jag ett gäng tvåmeters-killar så det var liksom kört. Tur att jag hade Sara som min bodyguard.

Senare var det dags för The Ark och då hade vi sett till att vi hamnade längre fram. Dock hjälpte det inte så mycket för att återigen kom det en lååång kille och ställde sig precis framför oss. Suck! Men jag såg i alla falla lite och de var så bra! Både Sara och jag var helt saliga efteråt. Ett mycket bra slut på en konstig kväll.